Hisnande färd till 4 stjärnor i Platter's

Vår egen tillverkning började som sagt med Evidence 2009 och Innocence 2010, där 2009 gjordes på Druk My Niet av Abraham De Klerk liksom även primär-jäsningen och pressningen av både den röda och vita 2010. Malolaktisk jäsning och fatlagring skedde 2010 på Tempel. Därefter ägde all produktion av egna druvor, från jord till bord, rum på Tempel. Alla Evidence och Innocence efter 2010 var alltså estate-viner, medan blandvinerna gjordes på inköpta druvor. De blev certifierade som Wine of Origin Paarl eller Wellington, beroende på vem som levererade druvorna. På grund av gårdens begränsade storlek, bara 4,2 hektar under pinotage, lyckades vi registrera hela vinodlingen som en "single vineyard", vilket alltid är attraktivt ur marknadsföringssynpunkt. Det definierar vinets ursprung som växt på ett block mindre än 5 hektar, av samma druva och klon, planterat samtidigt och utan vägar som korsar blocket. Hela Tempel var alltså en enda single vineyard ur certifieringssynpunkt.

Det lager av kosherviner vi tog över från säljarna bestod av ca 4000 flaskor vardera av årgångarna 2003, 2004, 2005, 2006 och 2007. Själva lät vi Zandwijk fortsätta att producera 6000 flaskor vardera åt oss av 2008 och 2009 för att hålla igång försäljningen till den lokala judiska marknaden under tiden vi gjorde oss redo för egen vintillverkning. Det fanns alltså två helt olika viner på Tempels druvor av årgång 2009. Vi skördade 5900kg till Druk My Niet och 7000kg till Zandwijk. Det resulterade i ca 6000 flaskor koshervin och 4500 flaskor Evidence. När vi fick tillgång till vinet från Zandwijk blev det helt uppenbart att vi fattat rätt beslut att gå vår egen väg. Vinet var inte odrickbart, men blaskigt och på alla sätt undermåligt i kvalitet. Analysen visade dessutom tydligt att man blandat ut vinet med en ansenlig mängd vatten. Zandwijk visade på detta tråkiga sätt att de inte längre var intresserade av att producera vin åt Tempel mot betalning.

Under våra tio år producerade vi 20 olika viner helt i egen källare på Tempel, ytterligare två efter extern primärjäsning och pressning, samt ett vin helt externt. Totalt 23 viner.

Produktionen i vår egen källare under vårt eget s.k. A-nummer uppgick under den här tiden till över 118 000 liter, motsvarande över 150 000 flaskor. Av denna volym såldes 90-95% till den grupp svenska vinentusiaster vi kallade Tempels Vänner, och sedermera Vinalfs Vänner.

Evidence 2010
Andra årgången pinotage skördades den 26 januari och togs direkt til Druk My Niet för bearbetning och jäsning. Efter pressning flyttade vi vinet till Tempel den 4 februari för malolaktisk jäsning och fatlagring. Det låg där på ett- och tvåårsfat i drygt 19 månader och buteljerades den 7 september 2011 med en alkoholhalt på 15% och i övrigt perfekta analysvärden. 2010:an räknas som en av de allra bästa pinotagerna från Tempel och är idag, 11 år senare, mycket njutbar. Den kan med ytterligare års lagring sannolikt bli ännu bättre.

Innocence 2010
Vår första årgång av världens andra kommersiellt lanserade vita pinotage följde samma väg som Evidence, dvs jäsning på DMN med malolaktisk och lagring på Tempel. Vi lagrade på 3:e och 4:e-årsfat i drygt sex månader fram till buteljeringen den 11 augusti 2010. Innocence, som den kom att heta var inte helt oskuldsfull de första åren, då de hade en mycket svag, men dock rosa ton. Ett halvt år på ekfat gjorde också att det hade en ganska djup färg. Innocence var ett seriöst, krämigt matvin med en massa karaktär. Alkoholhalten låg första året på över 15% med en kraftfull doft- och smakprofil som inte liknade något annat. Det var ett vin man antingen älskade eller hatade.

Evidence 2011
Så var vi då framme vid den årgång som markerade starten på vinproduktion helt i egen regi, från jord till bord. Vi var redo att göra estate-viner. Det var nu vi kom på idén med att avstjälka och krossa rakt ner i jäskaren och avskilja den vita juice till Innocence under skalmassans färd ner i karet. Vi beställde en perforerad plattform i rostfritt stål och en ståltrappa. Vi skalade upp produktionen till det dubbla från 2010 och köpte in ett antal nya franska ekfat, så att fördelningen blev ca 30% nya, 35% ettårs- och 35% tvåårsfat. Denna princip behöll vi sedan fram till den sista årgången 2017. Min första helt egentillverkade årgång blev precis så bra som vi hoppats. Vinet jäste kruttorrt till 1,7g/l restsocker med en syrahalt på 5,6g/l och extrakt på 33g/l. Alkoholhalten var 14,4%. Nu var produktionen så stor att vi inte kunde ha två årgångar parallellt i ekfat, utan butelje-rade alltid de röda vinerna alldeles före den nya skörden efter knappt ett år på ekfat.

Innocence 2011
Även för Innocence gjorde vi ett vägval 2011 som kom att stå sig i sex år, nämligen att jäsa vinet i ekfat från dag ett. Det bidrog ytterligare till krämighet och fyllighet, samtidigt som vi extraherade lite mer ur de 2-3 år gamla fat vi använde. Innocence tillbringade alltså hela sitt källlarliv i ekfaten fram till någon vecka före buteljering i september, då vi drog om det till ståltanken för klarning och kallstabilisering.

Difference 2012
Det här vinet är egentligen en Evidence på många sätt, alltså en pinotage på egna druvor. Men olika orsaker gjorde att vi valde att särskilja den genom ett eget namn. Den var helt enkelt för olik Evidence. En ganska regnig säsong gjorde att vi hade lite svagare druvor än vanligt, vilket föranledde mig att ta tillfället och experimentera lite. I korthet valde jag att dra vinet ytterligare åt det lätta hållet, tänk pinot noir, genom att sänka jästemperaturen från normala 28-30 grader till ca 20-22. Det dämpade naturligtvis extraktionen en hel del och resulterade i ett mer fruktigt och lätt vin. Tänkte man inte på det i glaset, så syntes det tydligt på analysen. Totalextraktet låg bara på 29 g/l, vilket var det lägsta av alla röda pinotager vi gjorde på Tempel. Alkoholhalten var, för våra förhållanden, också lite lägre än vanligt med 13,8%. 

Innocence 2012
Den tredje årgången av Innocence följde samma princip som 2011, ekfatsjäst och lagrat ett halvår på franska 2-och 3-årsfat. Den buteljerades den 16 augusti med en osannolikt låg restsockerhalt på 0,7g/l. Kruttorrt med andra ord. Syrahalten låg på 8,7g/l , vilket teoretiskt borde indikera en alltför syrlig smakprofil, men vinets kropp och brutala frukt neutraliserade denna udda socker/syra-kombination. Alkoholhalten noterades till13,8%.

Evidence 2013
Nu var vi tillbaka på spåret med riktigt bra druvor och 2013 blev därför en fin årgång. Vi kallmacererade, dvs lät skalmassan ligga och dra tre dagar innan vi tillsatte jästen. Båda betongkaren var nästan fulla, så det var en jobbig vecka när jag tryckte ner hatten (skiktet med skal ovanpå) i juicen varannan timme dygnet runt. En snygg analys visade rest-sockerhalt 3,1g/l, total syra 5,3g/l, totalextrakt 32,8g/l och en alkoholhalt på 14,8%. Vi buteljerade den 22 januari 2014. 

Innocence 2013
Fjärde årgången av Innocence innebar att vi nu etablerat en bra rutin och vinifikationen flöt smidigt. Vi jäste i åtta välanvända ekfat och lät det ligga till buteljeringen den 20 augusti. Restsockret låg på 3,7g/l, totalsyran på 7,1g/l och alkoholhalten på 14,8%.Trots rutinen inte vår bästa årgång, då vinet jäste ganska långsamt, vilket gav upphov till mer flyktiga syror än normalt.

Six Senses 2013
Med detta blandvin inledde vi en mycket lyckad breddning av sortimentet baserat på inköpta druvor. En bekant till oss hade ett block med sex olika druvsorter plante-rade som en oenologisk "experiment-verkstad". Själva blandningen bestämdes utifrån min egen personliga smak och tyckande om dessa druvor. Det kom således att bli: 24% Petit Verdot, 20% Cabernet Franc, 20% Syrah, 16% Malbec, 10% Zinfandel och 10% Sangiovese. Jag var helt inställd på att samjäsa alla druvorna i en tank som en cuvée. Många som hörde talas om den här idén hade frågor och tveksamheter om huruvida man skulle kunna skörda alla samtidigt, efter-som t ex Petit Verdot normalt mognar någon månad efter Sangiovese, som var först av dessa. Farhågorna visade sig överdrivna. Det skiljde visserligen en del i mognad, men med 23,4 socker som lägst och 25,8% som mest blev snittet 24,4%, vilket jag bedömde som perfekt. Six Senses, som vinet fick heta, tillbringade ett och ett halvt år i franska ekfat, varav en betydligt större andel än normalt, 60%, var helt nya. En idealisk analys visade en restsockerhalt på 2,7g/l, totalsyra 6,0g/l och en alkoholhalt på 14,6%. Det här vinet som talar till alla sinnen - även det sjätte - är av både emotionella och sensoriska skäl fortfarande min favorit av alla jag gjorde. Kärlek vid första klunken och gammal kärlek rostar som bekant aldrig.

Opus 5 2014
Om Difference fick ett avvikande namn för att det var lättare i stilen än den pinotage Tempel stod för, så blev Opus 5, vår 5:e röda pinotage, omdöpt pga motsatsen. Vår Evidence var normalt sett ett rätt kraftfullt och fylligt vin, men Opus 5 låg i en helt annan division. Inte bara ett vin med brutal kropp, utan även med frukt, finess och lagrings-potential. "Brains and Brawn" på flaska skulle man kunna säga. Jag provade själv en  förra året (maj 2020) och konstaterade att den ännu är långt ifrån sin topp. Det kanske inte säger så mycket för lekmannen, men viner över 30g/l totalextrakt med alkoholhalter runt 14-15% brukar man beteckna som fylliga. Opus 5 låg på 15,3% alkohol och över 40g/l extrakt. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge...

Innocence 2014
Vid det här laget hade vi finslipat tekniken så till den grad att Innocence 2014 rent okulärt skulle kunna misstas för vilket annat vitt vin som helst. Vi skojade ofta med gäster om att lättaste sättet att vinna en hundring på vadslagning var att hälla upp ett glas blint och be motparten gissa vad det var. Det var praktiskt taget omöjligt. Doft- och smakmässigt pga att ytterst få människor smakat en vit pinotage och därför inte hade någon referens till det. Färgen skulle dessutom blockera folk mentalt för en röd druva, i synnerhet en så full med antocyanin (färgämnet).

Six Senses 2014
Det lyckade försöket med Six Senses 2013 gav naturligtvis blodad tand. 2014 skalade vi upp tillverkningen och buteljerade den 5 augusti 2015 en lite fylligare version med aningen högre syrahalt, men i övrigt samma analys som 2013. Trots fortsatta varningar från förståsigpåare om det kloka med att skörda alla sex druvorna samtidigt och jäsa dem i en cuvée framhärdade vi (som väl är) i vår idé. Spännvidden i mognad bidrog återigen till en fin komplexitet i vinet, lite som ett italienskt släktkalas med deltagare i alla åldrar. Det här vinet är gott att dricka nu, men är fortfarande efter sex år på väg mot toppen.

3 Dimensions 2014
Six Senses 2013 gav oss inte bara modet att fortsätta med denna ytterst udda vini-fikation, sannolikt den enda i sitt slag i världen, utan inspirerade oss även till att göra en ren bordeauxblandning på bara Malbec, Cabernet Franc och Petit Verdot. Fördelningen var 75% Malbec, 13% Cab Franc och 12% Petit. Dessa väldigt olika druvor representerar Bordeaux i tre helt olika dimensioner och bidrar var och en även med djup, bredd respektive längd. Det fick också bli namnet: 3D. Även 3D blev efter en lite trevande inledning en stor kommersiell succé och fick följaktligen en fortsättning året därpå. Druvorna kom från samma vingård som levererade till Six Senses, vilket kom att få konsekvenser som framgår nedan.

Evidence 2015
Även om många skulle hålla Opus 5 som vår största pinotage av de nio årgångarna, så föredrar jag själv Evidence 2015. Den är också en av de kraftfullaste med ett totalextrakt på 34,5g/l och alkohol 14,4%, men mer lättillgänglig redan nu och ele-gantare i stilen. En god representant för den varma, mjuka, fylliga pinotagestilen. Para den med en viltstek och du är halv-vägs till himlen. Det får mig att tänka på
en slogan vi använde på våra T-shirts de första åren: "Divine on the Palate, Heaven-ly on the Nose".  Det låter ju onödigt kaxigt så här i efterskott, men då var det mest en anspelning på Tempel och det faktum att vi höll till på en gammal judisk helgedom.

Innocence 2015
Vår hantering av den vita pinotagen blev alltmer förfinad, analysen alltmer exakt och färgen numera helt vit. Vi fortsatte att jäsa direkt i ekfaten, vilket inte är helt enkelt när man jobbar med ett vitt vin. Efter primärjäsningen gäller det att hålla faten kliniskt rena och hela tiden absolut upptoppade. Luft i faten tillför syre till vinet och problemen hopar sig. En sak som hela tiden förundrade oss var att vi lyckades jäsa vinet så torrt. Innocence 2015 låg på 1,5g/l restsocker och med något undantag jäste alla årgångar till den nivån, eller till och med lägre. Den låga restsockerhalten innebar också att vi var tvungna att noga följa syra-nivån. Med så lite socker att balansera syran hade en för hög syrahalt slagit igenom direkt.

Six Senses 2015
När vi gjorde Six Senses 2015 visste vi inte att det skulle bli den sista årgången av detta (förmodligen) världsunika vin. Proportionerna mellan druvsorterna var desamma som åren innan och vinifikationen likaså. Varför ändra ett vinnande koncept? Resultatet blev även denna gång riktigt bra. Restsockerhalten var 3,1g/l, syran 5,8g/l och alkoholen 15,2%. Lite varmt på pappret alltså, men så fullmatad med frukt att det inte märktes nämnvärt. De få flaskor vi har kvar ligger nu längst in i källaren tillsammans med Opus 5 och väntar på sina glansdagar. Att det blev sista årgången beror på att vår bekant som levererat druvorna beslutade att gräva upp hela blocket och därmed var den sagan slut.

3 Dimensions 2015
Med tanke på hur unikt konceptet med Six Senses var och det positiva mottagande vinet fick förvånade det oss att 3D blev så väldigt efterfrågat. Vi hade nog förväntat oss att det skulle komma att leva lite i skuggan av den mer exotiska Six Senses, men så blev inte fallet. 3D fick efter ett tag en fan-club som var väl så stor och entusiastisk som SS. 2015 blev också sista årgången av vår bordeaux blend, då stockarna till den grävdes upp, men 3D gick ut med flaggan i topp. Vinet är härligt och analysen likaså. Restsocker 2,7g/l, syra 5,9g/l och alkohol 15% är ju så bra man kan önska sig.

Evidence 2016
2016 var ett knepigt år på Tempel. Vår egen pinotageskörd verkade inte helt 100 och vi hade blivit av med alla druvor till våra två stoltheter Six Senses och 3D. Med bara egna druvor att jobba med var det lite synd att vädrets makter inte var snällare det här året. Vi försökte göra det bästa av situationen och kunde efter 12 månader buteljera en ovanligt stor volym Evidence. Analysen var OK, men det var något i vinet vi inte gillade. Till en början misströstade vi och höll tillbaka försäljningen av 2016 till Tempels Vänner för att inte svärta ner vårt rykte. Istället sålde vi ut större delen av vinet till ett lågt pris på den lokala marknaden. Det här visade sig vara mitt enskilt största misstag som vinbonde. Jag blev efter en tid påmind om att vin är ett levande väsen som kan utvecklas till det bättre eller sämre, precis som vi andra. När det började gå upp för oss att den fula ankungen kanske var en svan hade vi redan sålt ut det mesta, men det som var kvar gick sedan på export. Idag öppnar vi någon av våra få kvarvarande flaskor med tillförsikt och försöker glömma den mycket kostsamma fadäsen.

Innocence 2016
Inget ont som inte har något gott med sig. Det goda det här året stod Innocence för. Även om årgången var atypisk för Innocence, så var det ett riktigt gott vin. Inte alls så brutalt som sina föregångare, utan ett mer "normalt" vitt vin, om än på röda druvor. Alkoholhalten var inte som tidigare runt 15%, utan mer beskedliga 12,9%. Fortfarande snustorrt med 1,1g/l restsocker och en balanserad syra på 6,9g/l. Några av Innocences hardcore fans gillade det inte, men den totala skaran fans växte däremot det här året.

BIG 3 2017
"Man saknar inte kossan förrän spiltan är tom", eller vad heter det? Saknaden efter Six Senses och 3D hade nu nått outhärdliga proportioner. Räddningen kom av en slump och bar med sig en nästan komisk tillfällighet. Ägaren till gården där vi hämtat druvorna till SS och 3D hade varit gift tidigare, och hans ex var nu omgift med den operative chefen för två stora gårdar som odlade bordsdruvor (såna man äter). På båda anläggningarna fanns även några hektar druvor för vinproduktion. Nu hör det till saken att vi var bekanta även med exet och hennes nye man. När han hörde talas om vår belägenhet erbjöd han oss att få ta del av druvor från hans gårdar och vi svarade ja fortare än Usain Bolt kommer ur startblocken. Nu föddes idén till "BIG 3". Vi bestämde oss för att göra en blend på de tre druvor som dominerar Sydafrikas röda vinlandskap; Cabernet Sauvignon, Syrah (Shiraz) och Merlot. Sagt och gjort, det slutade med 40% vardera av Cab Sauv och Syrah och 20% Merlot. Vår ursprungliga plan var att mogna BIG 3 18 månader i franska ekfat varav en tredjedel nya. Men vi blev tvungna att buteljera redan i slutet av november efter nio månader eftersom vi skulle lämna över gården till de nya ägarna den 1 december. BIG 3 blev en värdig avslutning på våra blandviner på Tempel. Ett rätt läckert vin faktiskt. Rest-socker 2,9g/l, syra 6,1 g/l, totalextrakt 31,2g/l och alkohol 14,0%.

Innocence 2017
Sista årgången av Innocence blev en hyllning till dess hardcore fans. Alkoholhalten var tillbaka på höga 15,1% och vinet var dessutom en krämig fruktbomb. Den typ av vin man kan dricka till kötträtter i allmänhet och en mustig currygryta i synnerhet. När det stod klart att detta med definitiv säkerhet skulle bli den sista Innocence förstod vi vilken hängiven skara anhängare vinet haft, och hade. Skälet är kanske så enkelt som att ett liknande vin aldrig gjorts tidigare och att det därför sågs som något oersättligt. Det ger i vilket fall upphov till viss stolthet.

Exodus 2017
Vår sista pinotage representerar uttåget ur Tempel, vår Exodus. Som jag skrev i något Tempel News vid den här tiden hade vi tur med skörden och fick in alla våra egna druvor redan den 23 januari, mogna och fina, precis innan det kom en massa regn. Man kan väl säga att vår sista årgång blev representativ för Tempels pinotager. Någonstans mitt emellan de fylligaste och de lättaste. Alkoholen låg på 14,4%, restsockret på 2,4g/l och syran på 5,9g/l. Totalextraktet var 34,4g/l. 

Tempel tasting tour 

Under många år arrangerade Tempels Vänner vinprovningar runt om i Sverige. Det var  trevliga sammankomster, där Alf berättade om livet som vinbonde, hur vinerna var gjorda och ledde en provning av, oftast, fyra aktuella Tempel-viner. Det hela började 2011 i Motala där det initierades och arrangerades av Alfs bror Dan.

T.v. Skänninge Stadshotell 

Under sju år åkte sedan Alf till Sverige i början på maj för att leda vinprovningar. Från att ha börjat med ett enskilt arrangemang växte det till att bli små turnéer. 

Städer Tempel besökte var förutom Motala bl a Linköping, Eksjö, Malmö, Göteborg, Vadstena, Örebro, Jönköping, Mariannelund, Mjölby, Varberg och Skänninge. Deltagarantalet varierade från ca 50 upp till som mest 120. Vid de flesta av dessa serverades dessutom mat, så det blev i regel en sammankomst på 3-4 timmar med kåseri, provning, mat och eftersnack. Ibland var det Mun-skänkarna som var arrangör och då blev det lite formellare.

Genom åren fick vi även vin-provarbesök av lite större rese-grupper som anlände med turistbussar. Det var alltid lika spännande, eftersom infarter och vägar inte var anpassade för så stora fordon. Inte heller hade vi någon bussparkering eller vändplan, så chaufförerna fick alltid demonstrera sin skicklighet bakom ratten, vilket för det mesta slutade lyckligt.